En småländsk bondson som blev professor och rektor vid Uppsala universitet.

Per Sjöbring (farfars farmors farfars bror) föddes den 25 oktober 1776 i Sevedstorp, Drev. Föräldrarna var rusthållaren Jon Persson (1749-1811) och Karin Persdotter (1757-1800). Innan han fyllt ett år flyttade familjen till Bringebäck i grannförsamlingen Hornaryd. Intresset för att lära sig läsa och skriva fick han tidigt. Redan i 5-årsåldern köpte hans far en ABC-bok åt honom och han undervisades därefter i läsning och skrivning av både sin far och mor. I 6-årsåldern började han få tankar på att studera, men det skulle dröja ända tills han var 15 år innan han fick börja i skolan. Det fanns tre skäl till att han så småningom fick det: han hade själv hela tiden en stor lust att lära sig mer, Karl XII:s krig var ännu i färskt minne och föräldrarna kunde vara säkra på att deras son slapp att gå ut i krig om han studerade, samt att prosten och teologie doktorn i Sjösås, Peter Jonas Wickelgren (farfars farfars mormors morfars halvsysters son), flera gånger påtalat för honom och hans föräldrar att han borde få komma i skolan. Inför skolstarten föreslog prosten Wickelgren att han skulle kalla sig Sjöbring, eftersom han var född i Sjösås pastorat och uppvuxen på gården Bringebäck. Hösten 1791 påbörjade han skolgången i Växjö. Under de första åren blev han snabbt uppflyttad i klasserna och 1796 blev han gymnasist.

Hösten 1799 blev det dags att resa till Uppsala för att fortsätta studierna vid universitetet där. På ditresan stannade han en vecka i Stockholm, där han träffade underståthållaren Per Eberhard Georgii (senare landshövding i Stockholm). Det bestämdes att han skulle bli informator för hans söner och de skulle få bo hos han mor, änkeprofessorskan Georgii i Uppsala. Därmed var hans uppehälle ordnat. Dock dröjde det till hösten 1800 innan de kunde flytta dit. Under tiden bodde han hos underståthållaren i Stockholm. Där kom han att delta i socitetslivet, med bjudningar och operabesök. Som den tidens mode krävde bar han hårpiska och puder i ansiktet. I Uppsala kom han, tack vare änkeprofessorskans umgängeskrets, in i stadens förnämsta kretsar, som innefattade ärkebiskopen, landshövdingen och ett flertal professorer. Där skaffade han sig viktiga kontakter för framtiden, den viktigaste var att han för första gången träffade sin blivande hustru, Maria Gustava Klingenstierna (1789-1845), dotter till generalfälttygmästaren Erik Gustav Klingenstierna. Det skulle dock dröja länge innan han hade en tillräckligt tryggad inkomst för att kunna be om hennes hand. Han blev filosofie magister 1803, amanuens vid universitetsbiblioteket 1806 och docent i hebreiska och aremeiska språken 1807. Under studietiden gav han privatlektioner i dessa språk samt även i andra ämnen. Kopparsticket (beskuret) av Fredrik Akrel(ius) visar Gustavianum i slutet av 1700-talet. Det var Uppsala universitets huvudbyggnad under åren 1778-1887.

Under åren 1811-14 gjorde han en längre utlandsresa till Danmark och Tyskland. Som resesällskap hade han Carl Antonsson Rappe, vars far Anton Rappe bekostade resan. På ditvägen gjordes ett veckolångt uppehåll i Lund, där han bl.a. träffade Esaias Tegnér och Per Henrik Ling. Besöket hos den senare (känd som den svenska gymnastikens fader) beskriver han på följande sätt: ”Till middag hos academ. fäktmästaren Lingh, som har en stor, vacker gård, en hygglig fru och tycktes vara rätt lycklig. Han är en kunnig, poetisk man och har ganska mycken människokännedom.” I Köpenhamn besökte han herr Gyllenbourg, vars namn egentligen var Carl Fredrik Ehrensvärd och som hade landsförvisats och mist sitt adelsskap efter inblandningen i mordet på Gustav III. I Hamburg tog de första natten in på värdshuset ”Zum römischen Kaiser” för det på den tiden mycket höga priset av 20 riksdaler banco per dygn. Då ingick visserligen te med smörgåsar samt kaffe med skorpor. Efter det valde de att bo betydligt billigare. I Rostock och Göttingen gjordes längre uppehåll för studier (i 9 respektive 13 månader). Bilden nedan visar deras namn i studentmatrikeln för universitetet i Rostock 1812.

Efter hemkomsten blev han adjunkt i grekiska och österländska språken. Då hade han äntligen möjlighet att uttrycka sina känslor för Maria Gustava och efter fem dagars betänketid gav hon sitt ja. De vigdes drygt två år senare, den 13 april 1817. Dessförinnan hade deras bostadssituation ordnats något oväntat. Sommaren 1816 dog akademiräntemästaren Carl Didrik Hierta. Han efterlämnade två söner, Lars Johan och Carl. Mot att ta hand om dessa fick han av deras förmyndare hyra räntemästarens 18-rums gård i Uppsala. Detta gjorde det också möjligt att dryga ut inkomsterna genom att ta emot inneboende. Lars Johan Hierta skulle senare grunda tidningen Aftonbladet.

Länge trodde han att han inte skulle komma så mycket längre i karriären. Men så efter drygt 10 år började det hända saker och framgångarna kom slag i slag: han blev ledamot av Vitterhets-, Historie- och Antikvitetsakademien 1828, av Bibelkommissionen samma år (han översatte flera av gamla testamentets böcker) och av Vetenskapssocieteten i Uppsala 1829. Han blev professor i österländska språk 1830, ledamot av Nordiska Oldskrifts-Selskabet i Köpenhamn 1833 och av Lantbruksakademien 1835. Han var Uppsala universitets rektor 1831 och 1838, samt dekanus i filosofiska fakultetet 1831 och 1835. Dessutom var han Smålands nations inspektor 1830-42. Innan dess hade han varit nationens kurator 1805-11 och blivit hedersledamot 1813.

Per Sjöbring avled i Uppsala den 12 januari 1842 och Maria Gustava tre och ett halvt år senare. Äktenskapet var barnlöst. En del av deras förmögenhet testamenterades till stipendier för Smålands nation.

Några andra prominenta personer i denna släkt:

Nils Persson i Ringstorp (1798-1871), riksdagsman och talman för bondeståndet.

Per Sjöbring (1819-1900), biskop i Kalmar och ledamot av riksdagens första kammare.

Henrik Sjöbring (1879-1956), professor i psykiatri vid Lunds universitet och överläkare vid lasarettet i Lund.

Det mesta av ovanstående är hämtat från boken Från Bringebäck till Fyris, Pehr Sjöbrings Anteckningar ur min lefnad, utgivna och kommenterade av Inger och Bengt Hägglund (Växjö Stiftshistoriska Sällskap, 1993). Övriga källor: Smolandi Upsalienses VI, nr.2183; Svenska Män och Kvinnor – Biografisk Uppslagsbok (1942-55).