En kortlivad småländsk adelsätt.

Denna småländska adelsätt existerade i endast fyra år på svärdssidan (tre år som introducerad) och i drygt 27 år på spinnsidan. Bilden visar släktvapnet (från Svensk WapenCD).

Stamfader för släkten var smeden Per (Peder) Eriksson, bosatt i Extorp, Nöttja i slutet av 1500-talet. Hans son Andreas Osaengius föddes 1580, enligt traditionen på på en äng, Osängen, efter vilken han lär ha tagit sitt namn. Han blev troligen student vid Uppsala universitet omkring 1599, studerade därefter vid tyska akademier och disputerade 1605 i Greifswald (om meteorer). Studierna finansierades av hans blivande svärfar (se nedan). Han blev komminister i Annerstad och Nöttja 1606, och kyrkoherde i Annerstad 1613. Dessförinnan (före 1609) hade han gift sig med Kerstin Jöransdotter, dotter till Georgius Marci (Jöran Markusson) som han hade efterträtt som kyrkoherde. Han var riksdagsman 1624 och bisittare i Sunnerbo häradsrätt 1637. Han avled den 2 juni 1638 och begravdes söder om koret i Annerstads kyrka.

Sonen Josef Andersson Oos (Osaengius) (farfars farfars mormors morfars mormors far) föddes i Annerstad den 25 januari 1620. Han blev student vid Uppsala universitet 1637. Tog värvning 1641 och hade följande militära karriär: fänrik vid ett regemente småländska dragoner 1645, löjtnant vid Kronobergs regemente 1656, kapten vid Hallands dragonregemente 1657, major vid Smålands dragonregemente 1658, fick avsked 1661 och stod som reformerad* vid Kronobergs regemente från 1663. Han blev överstelöjtnant 1676 och samma år befälhavare för en bataljon knektar i danska kriget. Han deltog i flera krigsaktioner i de polska, tyska och danska krigen. Kommendant på Karlshamns kastell 1677 och kommendant i Kalmar senare samma år. Erhöll 1678 ”för sitt redeliga och tappra förhållande” kungens försäkran att få behålla kommendantstjänsten i Kalmar så länge han levde och kunde arbeta.

*Officer som fått avsked eller vars tjänst blivit indragen, men som fick någon form av underhåll och hade möjlighet att åter få aktiv tjänst och befordran. (Kongl. Kronobergs Regementes Officerskår (Gunnar Hyltén-Cavallius, 1897))

Han gifte sig (troligen i mitten av 1640-talet) med Ingrid Haraldsdotter Trolle, dotter till befallningsmannen i Sunnerbo härad, Harald Trolle. Den 15 augusti 1692 blev Josef Andersson Oos adlad Osenhielm (Osenhjelm) och året efter inroducerad på Riddarhuset som nr. 1249. Ovanstående bild visar sista stycket av sköldebrevet (senare avskrift i Riksarkivet). När han avled den 20 september 1696 slöt han själv sin adliga ätt på svärdssidan eftersom hans enda son Christiern redan avlidit ogift. Han begravdes i Kalmar stadskyrka, där hans vapen uppsattes. Hans hustru avled i Kalmar den 1 april 1705.

Josef Osenhielm förekommer sparsamt i domböckerna. Vid ett tillfälle 1678 var han vittne i ett förtalsmål, och vid ett annat förde han talan för sin hustru. Hon hade blivit instämd till rådstuvurätten i Kalmar 1685 av artillerimajoren Gyllencartau, för att i kyrkan ha skällt och knuffat på hans hustru under pågående gudstjänst. Bråket gällde vem av dem som skulle sitta främst i kyrkbänken. Det hela gjordes upp i godo av deras makar. Hon skänkte två ljusstakar av mässing till kyrkan, en gåva som kanske hade samband med denna händelse.

Ovanstående begravningsvapen över Josef Osenhielm och hans son Christiern finns uppsatt i Kalmar domkyrka (stadskyrkan). Texten på den övre inskriftsplattan lyder:

”Kongl. Maij:tz till Swerige TrooTienare Öfwerst-Lieutnant ok Commendant i Calmar, Edle ok Wälborne Herre Joseph Osenhielm, födh A:o 1620 den 25 Januarij, Afsombnade i Herranom Anno 1696 den 20 September.”

På den nedre står det följande:

”Kongl. Maij:tz till Swerige Troo-Tienare Fendrick af Cronobergs Regimente Den Edle och Wälborne Herren Christiern Josepson Osenhielm, födh A:o 1667 d. 22 Augusti, afsombnade i Herranom Anno 1696 d. 23 Martij.”

De båda vilar i en murad grav i kyrkans kor, inköpt 1697 för 100 daler silvermynt. Där vilar även en medlem av ätten Grubbenhielm, vilka de är släkt med genom Josef Osenhielms dotter Sara (se nedan).

Barn till Josef Osenhielm:
(i trolig födelseordning)

Christina Oos (Osenhielm) (ca 1647-1701)
Gift med länsmannen i Brusarp, Nöttja, Nils Jonsson Runnevald (1637-1702). Begravd i Nöttja. Benämns ”Ehrebohrna och gudsfruktiga hustr. Christina Oos” vid sin död, vilket tyder på att hon avsagt sig adelskapet. Kallas felaktigt Marta eller Kerstin i vissa tryckta källor.

Anna Oos (Osenhielm) (död ca 1685)
Gift med kronobefallningsmannen i Tällerda, Vetlanda, Lars Kiellman (1643-1712), stamfader för släkten von Löwenadler. Hennes dödsår är osäkert, se mer i Släktarkivet under Lars Kiellman. Om hon avled omkring 1685 kan hon aldrig ha hetat Osenhielm eftersom fadern och syskonen adlades först 1692.

Sara Osenhielm (död 1698)
Gift med fänriken Johan Peter Grubbenhielm (död 1707). Begravd i Vårdsberg.

Vendela Osenhielm (1663-1719)
Gift 1) med rektorn vid Växjö skola, Christian Hammar (1652-1708), 2) med kyrkoherden i Vittaryd, Jonas Nicolai Fagraeus (1651-1731). Begravd i Vittaryds kyrka.

Maria Oos (Osenhielm) (ca 1666-1704)
Dömd till döden 1688 för barnamord men blev benådad, se under Dödsdömda. Senare gift med sergeanten Carl Falck. Begravd i Kalmar domkyrka i den Osenhielmska familjegraven. Kallas ”Chergiantens Carl Falcks hustru Maria Oos” i begravningsboken, vilket tyder på att hon antingen avsagt sig adelsskapet eller aldrig erhållit något.

Christiern Osenhielm (1667-08-22 – 1696-02-23)
Fänrik vid Kronobergs regemente 1692. Riksdagsman 1693. Ogift. Begravd i Kalmar domkyrka. Enligt texten på begravningsvapnet ovan avled han 1696-03-23.

En möjlig dotter till är Elin Josefsdotter Oos, gift med byggmästaren Mattias Schröder. Hon står nämnd som dopvittne i födelseböckerna för Säby (F) ett flertal gånger mellan 1689 och 1701, med varierande efternamn: Oos (1689, 1695), Josefsdotter (1690, 1692, 1696) och Osengia (1696-1701). Något släktskap har dock ännu inte kunnat bekräftas.

Den sista som bar namnet Osenhielm var Vendela Osenhielm som avled 1719 (begravd den 8 januari 1720, bild ovan från ArkivDigital). Därmed var ätten utdöd även på spinnsidan. För mer information om släkten Oos/Osaengius/Osenhielm, se Släktarkivet.

Källor: Elgenstierna, ”Svenska adelns ättartavlor”; Smolandi Upsalienses I, nr.33 & 206; II, nr.536; Smålands Nation i Lund 1668-1921 (Carl Sjöström, 1922); Växjö stifts herdaminnen; Kongl. Kronobergs Regementes Officerskår (Gunnar Hyltén-Cavallius, 1897); Sveriges ridderskaps och adels riksdags-protokoll. D.16, 1693, 1697 (Stockholm, 1900); Epitafier och vapensköldar i Kalmar domkyrka (Wibling, 1979); Tidningen Kalmar N:o 172 (1899-11-08); Kalmar Stadsförsamling C:1 s.450; Nöttja CI:1 s.266-267; Vittaryd CI:1 s.289; Säby C:2, C:3; Göta Hovrätt – Advokatfiskalens arkiv EVIIAAAD:37 (Sunnerbo HR) 1686 s.188, EVIIBAA:400 (Kalmar RR) 1688 (4/7-6/8); Mattias Johansson.